Varför 'vi behöver bättre feedback' nästan aldrig är problemet

Grupper ber mig hjälpa dem ge bättre feedback. När jag tittar närmare ger de redan tonvis feedback. Bara inte i en form som någon känner igen som feedback.

Det är en av de vanligaste beställningarna jag får. En chef hör av sig och säger att gruppen behöver feedbackträning. De är för dåliga på att ge varandra konstruktiv återkoppling, det blir bara positivt och artigt, det viktiga sägs aldrig.

Sedan får jag sitta med gruppen en halvdag. Och då ser jag något annat. De ger varandra feedback hela tiden. Bara inte i en form som räknas i deras mätsystem.

Vad jag ser i rummet

När gruppen tror att jag är där för att lära dem feedback, men jag egentligen är där för att observera, brukar jag se några återkommande mönster.

Folk skämtar om varandras beteenden. "Ja, du och dina Powerpoints igen". Det är en feedback. Den är förpackad som humor men den landar.

Folk pratar om varandra i tredje part. "Jag tror Mia tycker att..." När någon säger så vet alla att Mia har tyckt något, men inte tagit det direkt. Det är en feedback om något som varit oklart.

Folk drar sig ur möten med vissa personer. De säger sig vara upptagna. Det är en feedback som personen vid bordet aldrig får ta del av.

När en grupp säger att de inte ger varandra feedback menar de oftast: vi ger inte varandra den feedback vi själva ser som riktig feedback. Den raka, tydliga, sittande-mittemot-varandra-versionen.

Det riktiga problemet är nästan alltid något av tre

Det första är otydlighet om vad som faktiskt är acceptabelt att ge feedback på. Får jag säga något om hur du leder mötet, om jag inte är chef. Får jag säga något om en chef över mig. Vem äger vilka beteenden.

Det andra är frånvaron av forum där det är OK att tänka högt utan att det blir ett ärende. Folk vågar inte fundera klart innan de pratar. Då blir feedbacken antingen för rå eller för förfinad.

Det tredje är otydligt mandat. Min feedback på ditt arbete väger annorlunda om jag är din chef, din kollega eller din underordnade. Men det blir sällan sagt. När mandatet är otydligt blir feedbacken otydlig.

Vad jag gör istället för att träna feedbacktekniker

Innan vi pratar om hur man ger feedback jobbar jag oftast med två saker.

Först bygger jag enkla, återkommande forum där gruppen kan tänka högt utan att det blir beslut. Det kan vara femton minuter i slutet av varje vecka där varje person delar något de funderat på. Inte slutsatser. Funderingar.

Sedan jobbar vi med mandat. Vem äger vad. Vem får säga vad till vem. Inte regler, mer en gemensam karta. När den är tydlig märker gruppen ofta att de redan kan ge feedback, de behövde bara veta att de fick.